Vad är null?

2010-05-17

    Null betyder att det inte finns något definierat värde.

    När man skapar en kolumn i en tabell i sin databas anger man, förutom datatyp, huruvida kolumnen får vara null eller inte.

    Ett fält på en rad kommer att vara null om man inte talat om att det ska vara något annat. Antingen kan man ange ett standardvärde när man skapar tabellen, eller så får man ange ett värde när man lägger till en ny rad, eller så kan man uppdatera raden senare. För att lägga till och ändra rader i en tabell använder man SQL-kommandona INSERT och UPDATE som jag kommer skriva om senare.

    När ett fält är null kommer alla jämförelser med det fältet också att bli null. Det betyder att null slår undan fötterna på all booleansk algebra:

    • Sant OCH NULL är NULL

    • Falskt OCH NULL är NULL

    osv…

    Vanlig matematik fungerar inte heller eftersom 4 + NULL = NULL

    En rolig effekt av detta är att om man jämför två värden som båda är null så är resultatet inte Sant, det är null.

    För att handskas med fält som kan innehålla null finns det ett par olika varianter. I både T-SQL (Microsoft SQL Server) och MySql kan man använda COALESCE() eller ISNULL().

    ISNULL(): returnerar ett förutbestämt värde om det man egentligen letar efter är null. SELECT ISNULL(null, 1) kommer att returnera 1

    COALESCE(): returnerar det första värdet i en lista som inte är null: SELECT COALESCE(a, b, c, d …)

    I MySql finns det dessutom en nullsäker jämförelseoperator: a <=> b Den returnerar 1 om båda värdena är null och 0 om det ena värdet är null.

    När man ska räkna rader i en tabell kan man också behöva tänka på hur null behandlas. SELECT COUNT(*) FROM TabellNamn kommer att returnera antalet rader i tabellen, men SELECT COUNT(Fältnamn) FROM TabellNamn kommer bara returnera antalet rader i tabellen där ‘Fältnamn’ inte är null.

    Ganska ofta ser man att den som designat databasen slentrianmässigt har satt ett standardvärde på en kolumn, eller angivit att kolumnen inte får vara null. När man gör så tvingar man alla som använder databasen att hitta på ‘magiska’ värden när de egentligen inte har något vettigt värde att använda.

    Anta att vi har en tabell för att lagra fordon och i den tabellen har vi en kolumn som anger respektive fordons bränsletyp. Vad ska man då ange för bränsletyp för en cykel? Om kolumnen tillåter null är svaret enkelt; eftersom det inte finns någon motor i en vanlig cykel finns det heller ingen bränsletyp att ange. Sålunda sätter man kolumnen till null på alla rader som representerar cyklar. Om databasdesignern i stället sagt att man inte får ha null i kolumnen för bränsletyp måste man hitta på ett värde. Om fältet är ett heltal kan man knaske sätta det till 0 för att representera ‘ingen’. Om man dessutom har alla giltiga bränsletyper i en separat tabell som man förväntas referera till för att hitta benämningar på olika språk måste man lägga till låtsasposter i den referarade tabellen för att databasservern ska kunna upprätthålla informationens dataintegritet.

    Null är en bra konstruktion i databaser som många ‘vanliga’ programmeringsspråk saknar, men man måste hålla koll på var och hur det används.