Mobbning suger.

2007-06-02

    Rädslan för att dyka upp i mobbningstatistiken gör att en skola i min närhet hellre arbetar för att flytta på de drabbade än att ta tag i problemen.

    Trots att föräldrar i flera år, oberoende av varandra, har påpekat en speciell elevs olämpliga beteende så tar skolan inte tag i problemet. Däremot sätts stora insatser in för att dämpa de elever som blir stökiga pga den kränkande behandlingen. Insatser från skolan som i sig själva i en del fall varit direkt kränkande mot de redan utsatta eleverna.

    Men är det inte bättre att synas i statistiken? Då syns det ju att skolan tar tag i problemet. Jag bli klart misstänksam på skolor som ligger långt under snittet för rapporterad mobbning. Det är ju fortfarande en princip slumpmässigt utvalda barn de jobbar med. Stora statistiska skillnader brukar i de fallen snarare bero på hur man redovisar fakta än hur det ser ut i verkligheten.

    I det här fallet verkar skolan tycka/tro att det ser bättre ut att man tar krafttag mot stökiga elever, än att man erkänner att mobbning är ett problem på skolan. Det skickar dessutom signaler till alla andra elever att det är dumt att protestera mot kränkande behandling.