Systemutveckling utan drivkraft.

2007-05-03

    Det är intressant att se hur systemutvecklare påverkas av ett projekts upplevda marknadsvärde och internpolitiska status.

    När man drar igång projekt är folk i allmänhet öppna för nya idéer och de flesta inblandade tar egna initiativ för att föra projektet framåt. En riktning som för en individ inte alltid är samma som för gruppen, men det rör i alla fall på sig.

    När projektet rullat på ett tag och man inte lyckats leverera som planerat, kanske man bestämmer sig för att bygga om stora delar av progammet, dels för att visa marknaden att man kan anpassa sig och dels för att få fart på personalen igen. I det här läget börjar de utvecklare som tar mest egna initiativ, samt besitter mest egen drivkraft och cynism att se sig om efter nyta jobb.

    Kvar blir i princip den personal som inte är drivande av sig själva och de få eldsjälar som av någon anledning fortfarande tror på projektet. Nu hamnar man i en situation där de som borde vara drivande, tex. gruppchefer, arktikter osv., föredrar att det inte rör på sig alls. Så de få andra som är kvar får slita med att inspirera sig själva och alla andra samt att driva utvecklingen framåt trots outtalat motstånd.

    Om alla eldsjälar försrvunnit kanske ledningen, som tidigare misslyckats med att kommunicera sitt fortlöpande stöd till projektet, tar in hjälp utifrån för att genomföra/avsluta de planerade förändringarna. Då hamnar vi i paradoxen att den fast anställda personalen tycker att alla inspirerande jobb går till överbetalda konsulter vilket får dem ännu mer resignerade och oinspirerade.

    Uppstår dessutom uppfattningen inom organisationen att ledningen kommer fortsätta pumpa in pengar i projektet ett bra tag till kommer det att dra till sig personal från andra projekt som sitter av sina timmar och inte gärna driver på förändring.