Johan babblar på.

Jag har nyligen läst The Long Tail av Chris Anderson. Där beskriver Chris ‘den lÃ¥nga svansen’ som allt det utbud som inte platsar bland ‘hittarna’ eller alla produkter som inte fÃ¥r plats pÃ¥ butikshyllorna. När lagerkostnaderna närmar sig noll, som för Amazon, eller marginalkostnaderna är försumbara, som för iTunes, blir mÃ¥ngfalden i sig ett vinstmedel.

Att långa svansens lönsamhet är tydligast i de fall man kunnat växla från atomer till bitar fick mig att tänka på The Diamond Age av Niel Stephenson.

The Diamond Age beskriver en värld där människan bemästrat nanoteknolog sÃ¥ pass väl att man kan tillverka vad som helst pÃ¥ atomär nivÃ¥. Diamanter är billigare än glas eftersom de bestÃ¥r av väl ordnade kolatomer vilket är lättare att producera än det atomära kaos som rÃ¥der i glas. I varje hushÃ¥ll finns en apparat som kan tillverka i princip vad som helst sÃ¥ länge man är uppkopplad till ‘The Feed’.

I The Diamond Age är manuellt tillverkade saker antingen en lyx tillgänglig för de oerhört rika, eller en nödvändighet för de fattiga som inte kan koppla upp sig.

Det känns inte helt olika utvecklingen inom utbildningssektorn. De rika kommer att ha rÃ¥d att sätta sina barn i ‘riktiga’ skolor med ‘riktiga’ lärare och föreläsningar. Medelklassen fÃ¥r hÃ¥lla sig till virtuella klassrum och digitala böcker. De fattiga fÃ¥r klara sig med gamla, förbrukade, skolböcker och välvilliga individer som agerar lärare.