MSDN i Sverige och gratis support
I dag lyssnade jag på MSDN Radio där de pushade lite för svenska MSDN och för att de med MSDN Subscriptions borde bli bättre på att använda de gratis supportärenden som ingår i abonnemanget.
Jag har kontaktat supporten tre gånger och har ungefär samma intryck av alla försöken: Det tar för lång tid att komma i kontakt med någon som kan hjälpa till. Alla mina försök har berott på buggar i .NET Framework som jag inte fick reda på vid mina efterforskningar innan jag ringde Microsoft. Problemet jag fick var att ramverket inte är en produkt som står med på listan som första ledet i supporten har att tillgå. För att komma vidare fick jag helt enkelt hitta på ett fel i tex Visual Studio för att komma i kontakt med någon som kan titta på det riktiga felet och göra en ordentlig bedömning. Dessutom måste man, oftast, kunna isolera sitt problem i en liten applikation som man man skicka över till supportpersonen. Det kan ibland ta rätt lång tid att sätta upp en miljö som är så liten som möjligt och ändå återskapar felet. I ett av mina fall var det decimaltal som inte hanterade rätt av XMLConvert så det räckte med två rader kod. I ett annat var det en ASP.NET applikation som inte lyckades göra ‘impersonation’ i kombination med en specifik AD-installation. Det var betydligt svårare att återskapa.
Min erfarenhet är sålunda att man förmodligen hittar lösningen på sitt problem snabbare med MSN Search eller Google om man inte stött på en bugg. Det kan i och för sig bero på min ‘kan själv’-mentalitet, men jag tycker supporten är absolut sista steget innan man ger upp.
Eftersom jag i alla fall sitter hemma och pluggar Microsoft-teknik så passade jag på att titta in på ‘nya’ MSDN i Sverige och jag blev positivt överraskad. Jag kommer nog inte ha den som startsida, men den ligger helt klart med i veckoschemat. Bra gjort! Förut kändes svenska MSDN lite oengagerad, men nu känns MSDN lite mer närvarande på något sätt.
Journalistik och bloggande
Wille skriver om journalister begåvningshandikappade dyslektiker och Webmastern meddelar att Aftonbladet tagit efter Svd och DN och börjar visa trackbacks till sina artiklar.
Hur ligger det egentligen till med bloggsfärens journalistiska värde? Med alla miljoner bloggare som finns världen över borde nyheter av allmänintresse täckas snabbare och riktigare av bloggare än av dagspressen.
Jag tycker att det finns ett större journalistisk värde i att källgranska och samla ihop intressanta bloggartiklar från hela världen än att slentrianmässigt republicera AP:s nyhetsflöde.
Att journalister faller under annan lagstiftning än andra är ju också helt absurt. Alla borde ha samma rätt att yttra sig och alla borde ha samma rätt att hemlighålla sina källor. Om skribenten hamnar i en förtalssituation tycker jag att den får ansvara för sin egen källgranskning. Oavsett om det är en bloggare eller en journalist som skriver.
Vad krävs egentligen för att man ska kunna utnyttja meddelarskyddet i Sverige? Måste kan ha en examen från journalisthögskolan, eller måste man finnas publicerad på papper?
The Long Tail och The Diamond Age
Jag har nyligen läst The Long Tail av Chris Anderson. Där beskriver Chris ‘den långa svansen’ som allt det utbud som inte platsar bland ‘hittarna’ eller alla produkter som inte får plats på butikshyllorna. När lagerkostnaderna närmar sig noll, som för Amazon, eller marginalkostnaderna är försumbara, som för iTunes, blir mångfalden i sig ett vinstmedel.
Att långa svansens lönsamhet är tydligast i de fall man kunnat växla från atomer till bitar fick mig att tänka på The Diamond Age av Niel Stephenson.
The Diamond Age beskriver en värld där människan bemästrat nanoteknolog så pass väl att man kan tillverka vad som helst på atomär nivå. Diamanter är billigare än glas eftersom de består av väl ordnade kolatomer vilket är lättare att producera än det atomära kaos som råder i glas. I varje hushåll finns en apparat som kan tillverka i princip vad som helst så länge man är uppkopplad till ‘The Feed’.
I The Diamond Age är manuellt tillverkade saker antingen en lyx tillgänglig för de oerhört rika, eller en nödvändighet för de fattiga som inte kan koppla upp sig.
Det känns inte helt olika utvecklingen inom utbildningssektorn. De rika kommer att ha råd att sätta sina barn i ‘riktiga’ skolor med ‘riktiga’ lärare och föreläsningar. Medelklassen får hålla sig till virtuella klassrum och digitala böcker. De fattiga får klara sig med gamla, förbrukade, skolböcker och välvilliga individer som agerar lärare.
Utelåst
Låssmed med jourschema.
Det verkar vara jobbet som gäller. 1000 kronor för en minuts arbete plus 250 kronor per påbörjad mil i bilen. Jag är i fel branch.
Man kanske måste lära sig en hel del. Men även om man bara skulle ta på sig jobb som innebär att låsa upp lägenhetsdörrar år dumskallar som jag till underpris borde man kunna klara sig bra utan att jobba ihjäl sig. Man skulle kunna ta lite mindre för simpla jobb och överlåta allt man misslyckas med till ett proffs. Så länge man inte åtar sig jobb åt blåljusorganisationerna gör det ju inte så jättemycket om man skulle misslyckas med ett jobb. Bara att bjuda på en chokladkaka för att muntra upp den hungriga och griniga lägenhetsinnehavaren som måste vänta på det ännu dyrare proffset.
En lång dag med kendo
I går gick Stockholm Kendo Open av stapeln.
Jag ställde upp i B-klassen och mitt mål var att gå vidare från poolen till utslagstävlingen.
Till min förvåning vann jag min pool. Första matchen lyckades jag lura ut motståndaren utanför planen två gånger, sedan höll jag igen lite så att matchtiden skulle ta slut. I den andra matchen tror jag att jag satte en debana kote och sedan höll jag igen tiden ut där också. Den motståndaren, D Matsson, gick sedan och vann hela klassen så det kändes väldigt bra att vinna mot honom.
Matcherna i utslagstävningen kommer jag inte riktigt ihåg, jag tror att jag satte två poäng i åtminstone en match. Sista matchen, som jag då trodde var kvartsfinal, gick ganska fort. Jag blev lite för ivrig, lyckades inte hålla fokus och mitt eget tempo. Efter matchen visade det sig att det var en semifinal 
Wow, ett brons och en plats i A-turneringen. Nu blev det lite jobbigt; Jag hade räknat med att vara hemma vid två. Hade planerat att gå på bio med grabben och hans kompis. Jag hade bara mat och vettig dricka med mig för att klara mig till två. Förkylningen som legat på lur en vecka började bryta ut ordentligt. Jag tror jag började få feber. Det blev säkert inte bättre av att stå och vänta i blöta kläder.
Matcherna i poolen i A-turneringen gick fort. Första matchen höll jag emot lite grann, men förlorade två poäng. Andra matchen var nog över på tio sekunder. Jag blev totalt överkörd av två snabba men. Det gick inte att komma igång igen så jag var stel och ofokuserad. Jag borde i alla fall ha kunnat hålla undan lite bättre i andra matchen.
Hur som helst blev det en bra dag. Wäsby tog totalt fyra medaljer: Guld och brons i juniorklassen, brons i B och silver i A.
Bra kämpat alla Wäsby-kendokas!
