Är den svenska journalistiken är hotad på allvar
Nuri Kiro reagerar på en husransakan:
Den svenska journalistiken är hotad på allvar
Jag tycker förvisso att meddelarskyddet ska vara väldigt starkt, men det betyder inte att journalister besitter någon slags diplomatisk immunitet. Man får ju hoppas att polis och åklagare tar dessa beslut på sakliga grunder.
Vem ska annars granska journalister?
Det finns tyvärr ingenstans att ta vägen om man inte vill underkasta sig någons godtyckliga styre. Ett sådant ställe skulle dessutom snabbt tas över av de som kallas kriminella och sålunda styras med deras godtycke.
Dålig(t) kondis
Vi skulle ha tränarmöte på fiket. De stängde klockan sju. Dåligt kondis.
Jag skulle vara med på torsdagsträningen. Orkade nästan hela, men slöade ner lite för Alex. Dålig kondis.
Nog sagt om träningen igår tror jag.
Roliga kläder
Här finns en svensk klädbutik på nätet där man kan designa sina egna tryck.
Om man inte kommer på nå’t kul att skriva på sina kläder finns det färdiga roliga tryck här.
Ha’t så kul
Utbildningsinsats
Jag lyckades ta mig till träningen i går. Det är svårt med tiden att jobba heltid inne i sta’n och hinna ut till träningen halv sju.
Det var tre nya ansikten där så jag erbjöd mig att ta hand om nybörjarna. Det gick ganska bra, men det känns som jag glömde en massa viktiga saker. Å andra sidan blir det så himla mycket nya intryck så de kommer inte komma ihåg allting i alla fall.
De gjorde bra ifrån sig alla tre så jag hoppas att de tyckte det var roligt och vill komma tillbaka. Själv borde jag träna in lite fler japanska termer. Jag lyckades nog inte lära dem ett enda nytt ord. Det blir en liten elitistisk tröskel att ta sig över som nybörjare med alla japanska termer, men å andra sidan vill jag inte ha en massa påhittade svenska fraser som i alla fall låter krystade. Undra hur de gör på Island, där brukar de ju vara bra på att tillverka egna ord i stället för att använda utländska termer.
Träning med trasig häl
Jag gick på träningen igår, men jag hade inte med mig rustningen. Kataträningen gick ganska bra. Jag tappade koncentrationen lite efter att ha fått shidachis bokken i huvudet i kata nummer fyra. Det gjorde egentligen inte jätteont, men det är liksom inget man förväntar sig. Till skillnad från långa blåmärken under armhålan efter en lång keiko 
Jag tog inte med mig rustningen för jag ville inte belasta hälsenan mer än nödvändigt och det var nog ett bra beslut. Det känns lite i hälen idag, men jag kommer att träna med rustning nästa gång.
Efter kataträningen hoppade jag in lite i nybörjarträningen. Anders hade en förstagångsintroduktion med två personer och de hade gått igenom allt vi gör på uppvärmningen lagom till vi var klara med katorna. Det är ganska kul att hjälpa till med nybörjarna. Ibland känns det dock som om man påpekar lite för mycket. Å andra sidan tycker jag att det är bättre att påpeka samma hundra saker till det sitter än att säga för lite. Vi lär oss grunderna i olika ordning. Jag kan ibland fortfarande få problem med hand- och armtekniker för att jag måste koncentrera mig på fötterna och tvärt om.
Så sammantaget blev det en ganska bra träningsupplevelse.
